det skulle liksom inte räcka till att försöka uttrycka känslor i ord. så jag skippar det. det kommer inte heller något rosenrött, sötsliskigt eller gullipluttigt. neh, för det har vi förkastat, hånat och fnissat åt. (ja, det var fler än jag som fnissade under den gångna veckan. det tyckte jag var roligt).
en sång ringde i mitt huvudet när tåget rullade ut från göteborgs centralstation 13.02 idag torsdag den 29 januari 2009. med trötta ögon, knakande axel och en slående känsla i magen av att jag gjorde något helt fel satte jag mig tillrätta och "sjöng" hela låten i huvudet..
Trams coming in, there's wind from the sea. But I don't feel cold, it's not shivering me, and I thought I didn't like this city but I've changed. Pass the place were I lived in 2002, and I can see the square close to my old school. In the middle of Northtown, just feeling good, did not think I liked this city. Thought I, thought I hated this city but, Gothenburg I came back to you. Now you be nice to me, then I'll be nice to you, Gothenburg I thank you. You gave me someone to love, and I really owe you! -Maia Hirasawa-
nu hemma i småland. efterlängtad syster och dotter har efter en LÅÅÅNG vistelse (på en vecka) i staden västerut återigen återfunnit sig i hemmets lugna vrå i huset på tallbacken. men snart går tåget tillbaka! (hurra)
1 kommentar:
Hej Sara!
Nu har även moster Carina hittat din blog efter att ha pratat med mormor och surfat runt lite. Det är roligt att läsa din beskrivning av förskolebarnen. Det ger också flaschbacks tillbaka till den tiden då ni tre flickor och våra tre pojkar var små och vi skulle ut och leka i leran! Så blev ni stora och klarar er bra utan våra glada tillrop. Det är härligt. Lycka till i Göteborg hälsar moster Carina
Skicka en kommentar