kalla mig

Så simpel som jag är, kan jag inte förstå, hur ska jag bära mig åt.
- Vapnet -

o igen är jag där. jag förstår inte hur ja ska bära mig åt. men äh. det löser sig! det vet jag ju!
på tisdag efter lunch så drar yster och jag väster ut. och på onsdag
ska jag ta 11an eller 7an ut och kolla på lägenheten.
som f hade sagt i denna situationen:
-jag kan ju inte "såntdär".
för så är det med flera saker just nu. jag kan inte "sånthär".
men flaggan är hissad, hjulen går på högvarv och det är bara att hänga på!
det är nu allt händer och det är ju för och av mig det händer...

känner mig som åsnan i shrek efter att ha kommit på att han inte har någon känsel i tårna och sen upptäcker att han "don't have any toes"
alltså jag är lite ängslig för mig själv.. för att jag inte vet vad ja ska göra med saker o ting. men det löser sig.

bara jag får den kramen jag behöver!