känner och tänker

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

-Melissa Horn-

en onsdag i november

det snurrar i min skalle!

fri

sova tills tröttheten är borta.
dansa i köket till M.I.A när man plockar ur diskmaskien (iförd t-shirt o trosor).
bestämma att "jag är nog lite sjuk idag o plugga kan jag göra i morgon".
det är frihet. att verkligen göra det som faller mig in. känns bra. känns skönt. känns fritt.

allt dettta gjorde jag idag. o favoritstunden var när jag kännde att jag inte var sjuk. utan bara trött o vilade lite o sen exploderade i tokdans och diskurplockning i köket.
härligt!
o jag är tacksam att inte lille a o hans små vänner kom hem då!
hade kännts lite väl roligt.. :)

jag är GLAD.

- utan anledning.

jag har inte gjort något. inget alls. men ändå känner jag mig skyldig. jag orkar inte!
vill bara fortsätta som jag gjort hela tiden! men det tar emot.. ska det vara så?

regnet sköljer gator, hus, trotoarer och cyckelbanor rena, så som en kran sköljer smutsiga, klibbiga, grusiga barnhänder rena efter uteleken i sandlådan.
löven flyter som sladdriga båtar i åarna av regnvatten, och snabbt ilar fram o ner i gatubrunnarna och täpper till.
D o jag har handlat kex o knäckerbröd. vi rusar inte, men går snabbt snabbt fram genom vattenfallet från den öppna himlen. det känns roligt. vi har inte setts på så länge. fika hos F uppe under taket. regnet smattr mot det snea takfönstret och med te, tända ljus och HELA bordet fullt med fika satte vi igång och mysa. JH var där också. otippat o roligt. vardagsunder! detta var ett sådant. så underbart skönt att få leva i vännernas närvaro.
med torra strumpor lånade av F gav vi oss iväg. men de blev blöta efter två steg i bäckarna utanför huset. sen kom bussen.

fram och tillbaka. (igen).

HEJ o hå! antagen till fystesterna som 899 andra personer i vårt avlånga land. vi var 6888 när vi började. nu är vi 900 kvar. visst låter det lite som en serie, en dockusåpa? en tävling? spännande är det i alla fall! men bara 350 kommer att få vinna! så jag får fortsätta kämpa om detta ska gå.

men så var det ju jobbet i göteborg. men de måste ju förstå? att komma in på polis hks. är inget man gör varje dag. OM ja nu kommer in.. men ändå, det känns elakt att tacka ja, börja jobba o sen sticka efter ett halvår på jobbet, då måste de ju hitta en ny.. igen. menmen. så får det bli. (OM ja kommer in.)

jag är odiciplinerad o arg! arg på mig själv för att jag är odiciplinerad. jag gör 100000 andra saker än det jag ska - skriva om schizoaffektiva syndrom.
det ÄR intressant o roligt när ja väl kommer igång. det vet ja ju. har kommit igång 2 gånger. MEN ändå pillar ja med allt annat. som att skriva här tex.
nehe, nu ska ja nog gå o diska.... o städa.. o tvätta med. o byta de där glödlamporna som ja har kunnat byta i flera veckor....
(GAAAAAH ja kommer ju aldrig bli klar med schizo-uppsattsen!!)

over and out!

över 20 000 steg

morgonen grydde, en rosa-orange-sprakande morgon, med klarblå himmel o iskristaller överallt. vackert! jag lämnade mitt varma sov-bo och begav mig ut i livet.

ut i det kalla och nya. träffade nya och gammla människor. hälsade. var artig. var sara.

väl framme vid dagens mål upptäckte jag att jag var en vecka förtidig. jaha? o nu då?

jag begav mig hemmåt igen. hade tänkt gå en liten bit.

men jag gick hela vägen. över 20 000 steg. solen var mitt enda sällskap och så kossorna i torsjö. men sen var jag själv. ganska skönt. trött och kall, men glad och lycklig kom jag hem och förvånade mor. men vadå? det var ju en vacker dag!

en guldklimp var min i 2 timmar

en solstråle, en guldklimp, en pärla, ett glatt yrväder som virvlade runt i lägenheten på jakt efter något lika färglatt och sprakande som hon. hon är dyrbar. hon, mitt lilla barn som var mitt i 2 timmar.
med en leende mun från öra till öra skrattade hon och dansade till när jag sjöng "imse vimse spindel" och klappade händerna så intensivt till "klappa händerna när du är riktigt glad" att hon rammlade omkull. med soppa och mackor i magen och orange kinder av klet och med händerna blanka av smöret på mackorna skrattade hon åt mig o försökte klappa mig på kinden... -nej tack.
denna söta fina lilla lintott fick jag låna, leka med, läsa för, byta på, mata och gosa med.

-med ett tjutande skratt slängde hon sig fram och slog sönder tornet av klossar i alla de färger. o sen satt hon förundrad med alla bitarna runt sig och undrade vart det höga tornet tagit vägen. sen upp och plocka klossarna, ge till mig och se mig bygga ännu ett torn. och sen var proceduren på ruta ett igen. 18 år skilljer det på oss. exakt 18 år. vi borde haft 20 års kalas tillsammans! hon 1 år och jag 19, men det blev inget med det. utan vi firade idag. med mackor med smör och utan kant. och så morotssoppan såklart! mums!

helg i under(bara)landet

jag älskar mina vänner. det är så enkelt. jag älskar dem verkligen! helgen har varit så bra. film och flum i fredags, mys och bekännelse igår. helt otroligt bra! och att få tillbaka sina gamla vänner är så skönt.
2 som kom hem igen och en som slutade upp att vara som en 14åring och blev den 20 åring som han egentligen är! TACK! det var faktiskt på tiden. det behövdes!

naturligt glitter är vackert! glitter i ögon, glitter på snö och i vatten. syntetiskt glitter däremot, det föraktas. i alla fall av mig. (det är lagom hett.. haha).