"OJ snacka vadmuskler!" jag knuffar frida i sidan och armbågen o nickar mot några orienterare som kliver med sina älgaben framför oss. "vadå?" hon ser undrande på mig samtidigt som hon tar ut några hårstrån ur munnen "blääh, ja ogillar väldigt starkt att ha hår i munnen" fnyser hon och fortsätter "vadmuskler? vem?" "Orienterarna! han, men shorts.." jag nickar mot killen som går i mitten av de tre orienterarna framför oss. "OJ! ser helt stenhårda ut!" vi stirrar på vaderna framför oss när vi går uppför trappan till matsalen.
"hmm.. frida? varför har orienterarna så små rumpor för? är det för att de springer hela tiden?" "aah, det borde vara så.. hum.. undra om de är hårda...?" "va? va sa du?" jag är helt inne på skolmaten och kikar på de rå-rivna morötterna med blandade kännslor. "men, rumporna? kan.. inte du känna...?" "jovisst! vad ska jag säga? ursäkta kan ja få klämma lite på din rumpa för vi gör en undersökning om orienterares hårda rumpor?" "iiiihihihihih" frida kniper ihop ögonen o skrattar.
en mattant kommer med en hög tallrikar och en av orienterarna backar på mig lite. "var den hård?!" frida viskar flinande och nyfiket i mitt öra och tittar sen på mig, väldigt förväntansfull. "VA?!" "hans rumpa! var den hård?!" "men skärp dig frida! jag backade ju in i dig för att han inte skulle behöva backa in i mig så mycket" "jaha.... (tyst paus) ...var min hård?! "ööh, va?" "ja, min rumpa?" "DIN rumpa sitter på andra sidan av din kropp, kan ju inte ha känt det nu, men javisst, klart att den är!" vi skrattar alldeles för högt för vad som är socialt tillåtet i en matsalskö och lassar sen upp morötter på varandras tallrikar. fast att vi vet att frida kommer gnälla att de fastnar o rälsen o att jag kommer gnälla o säga att hela morötter är mycket godare.
(gällande titeln på detta inlägg så finns det en alternativ titel:
"Året var 2005 när vi gick i ettan på gymnasiet")
1 kommentar:
Hahaha! :D
Skicka en kommentar