himlen är svart och stjärnklar. månskivan ligger på rygg uppe i det mörk och är inbäddad i en ljus gloria. det biter i kinderna och jag vet att jag kommer ha röda äppelkinder när jag kommer in. luften är så kall i mun, hals, lungor och näsborrar att det känns som den ska frysa sönder mig innuti. men jag fryser inte. nej, för jag är varmare än vanligt och blåser ut bollmande vit rök upp mot den mörka stjärnhimelen och ser den lösas upp och försvinna. (häftigt!) röken från den höga skorstenen stiger långsamt uppåt i den vindstilla luften och svävar bort mot väster. ovanligt, jag vet, men det är inte bara röken som far västerut. mina tankar drar också dit. så som det gula regionståget som avgick från nässjö 19.20.
29 timmar av lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar