sång i en buss på villovägar

elden bränner ut mig och det finns bara en kula kvar i pistolen.

det finns ingen utväg.
jag ska flytta.

och det ska bli roligt, spännade och(inte-vet-jag), utvecklande (kanske?)
men ändå är jag livrädd! totalt skräckslagen!

pratade med F innan och det var då ja verkligen fattade att jag SKA flytta. JAG av alla människor ska flytta o lämna henne o alla andra här hemma! bomben som träffade mig var inte nådig direkt utan slog ut mig totalt. känner mig halvt apatisk, helt grå och tom bara. och tårarna gör mig helt genomblöt i hela ansiktet och ner på halsen. varmt och blött.. snyft och snörvel, Håkan o Lars lugnar mer mig med sina visor. (det tackar jag för).

vad kommer ja ha i Göteborg? ett bra jobb och en lägenhet. ekonomisk trygghet.

vad har jag här hemma? familjen och alla mina älskade vänner. social trygghet.

aaah. vad larvig jag är! jag har det så bra o så är jag ledsen och rädd och gnäller. men jag hatar att sakna! jag hatar att vara ensam! jag hatar att vara rädd! (det är inte ofta jag använder ordet "hatar" men detta är saker jag hatar). jag är rädd för att vara ensam och jag vet redan nu att jag kommer sakna vännerna. mycket. så att det gör ont! får väl helt enkelt bara inse att livet inte är en dans på rosor. -inte ens för mig som har haft "ellen-tur" de sista veckorna.

detta har människor klarat före mig. varför skulle jag inte göra det då? jodå. klart jag klarar mig.
det gör jag alltid. men roligt kommer det inte vara. inte hela tiden i alla fall.