Mitt liv blev bara en skamfläck i historien
men den är min och jag vill slösa den på dig
Jag såg alla sorters änglar
Hörde mamma snyftande be
Jag såg gamar cirkulera
Kände Guds hand sträckas ner
men jag ville inte förstå
Jag vill bara ha dig
-Kristian Anttila-
---------------------------------------
Jag vet att jag gjort fel. Borde inte alls gjort så som jag gjorde. Men jag visste inte bättre.
Känner mig redan som en hemsk människa och behöver stöd och stöttning,
-inte nedtrampning! Jag kommer inte direkt göra om det! Jag har lärt av det hemska jag gjorde. Vill ALDRIG mer vara med om det! Aldrig någonsin igen.
Och mitt i allt detta så är jag så glad. Sprudlande glad, fnissig och uppåt.
Det är inget jag förtjänar. Jag borde leva i celibat, ensam på en glömd ö i en djup sjö mellan urskogarna i Norrland. Sitta där och frysa, ensam, rädd och ledsen. Sitta där och ångra mina fel.
Men hjälper det? Inte mig, inte honom. Jag kanske förtjänar det. Det är möjligt. Men att ångra hjälper ingen. Får istället försöka att göra något bra av mig, mitt liv och mina val. Göra saker som inte skadar andra (även att det kommer att hända i fortsättningen också, tyvärr. Men det är så människor fungerar. Vi skadar varandra. Även om vi vill eller inte. Jag vill inte, men gör det ändå).
Hur kan det komma sig att jag hamnar i en sådanhär situation? Jag som bara vill att alla ska må bra och vara glada? Allt känns så orättvist. Det känns bara så fel att jag har skadat en människa som jag verkligen tycker om. Bara för att han tycker om mig ännu mer.
Men det är inget jag kan göra något åt. (JA, jag ältar).
PUUUUUUUUUUH!
Jag längtar till Göteborg. Staden i mitt hjärta! Nu ska jag ta det jag redan har och göra något bra av det! Åh, vad jag längtar och väntar. Mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar