solen kikade fram i Göteborg för första gången på evigheter och barnen uppe i den blå förskolan på kullen kisade med smala ögon och sa "det lyser starkt på mig". (eller ett barn gjorde i alla fall).
de är inte vana vid sol , mina små vampyrer.
de är vana vid regn, grå moln o blåst. en stilla, solig dag har de knappt varit med om alls..
tänk vad mycket de har att utforska! tänk vad skönt att vara så liten. utan krav o utan bekymmer men tänk också vad tråkigt.
jag är hellre stor o har bekymmer än liten utan att ha sett solen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar