alla runt bordet (över 10 år) tittar skeptiskt på mig när jag svarar på frågan "när ska du ta bort din piercing ur näsan" och svaret som får alla att sucka och skaka lätt på huvudet är:
"ska snart byta till en annan ring, men inte ta bort den."
känner mig utpekad som det svarta fåret i familjen som aldrig tidigare funnits.
men jodå. nu finns det. jag finns här.
tur att jag snart ska fly fältet och joina mina likasinnade vänner i Göteborg
där alla får se ut och vara som man är. ingen lyfter på ögonbrynen där inte (inte för någons utseende i alla fall). då behöver inte lille e skämmas eller M tycka att det är äckligt och P behöver inte tänka på det. han säger inget om det men jag vet att han inte vill se en ring i sin dotters näsa. lille a bryr sig inte. han tycker jag är cool. han lyssnar inte heller på vårt samtal utan skyfflar in potatis med sås i sådan hasst att han inte hinner lyssna. (ja, han har börjat äta potatis, till viss del. han kanske ÄR håkan ändå?)
känns som jag gör tonårsrevolt, fast 6 år försent.. men det är ju inte i revoltsyfte utan jag tycker det är fint. men det kan för vissa vara svårt att förstå.
3 kommentarer:
harkel harkel.
har det svarta fåret inte funnits?
jo jag tackar.
det har funnits.
men du kan få vara det nuvarande svartfåret om du vill.
och A ÄR håkan ja.
(bara det finns mycket sås så!)
harkel harkel varför skulle DU vara det?! vad har du gjort för att vara det svarta fåret?! :o du har väl aldrig gjort ngt revolterande?
eeeh. jo.
Skicka en kommentar