Spontanitet

Tanke-/pratbubblor på spårvagnen

Vi har kört fast Sigge och jag. Ska diskutera vårt resultat utan att veta om resultatet duger. Vår bakgrund är halvvärdig. Inledning och problemformulering är obefintlig. Syftet är dock tydligt. Metoden välgjord och artiklarna är faktiskt granskade. Men paniken har på riktigt kommit krypande nu. Energin är slut, lika så idérikedomen. Att skriva C-uppsats är knöligt! Hursom, vi producerar text men frågan är om den är bra..? Nästa vecka går vi ut på KUF i två veckor. (Kommunalt utbildningsforum tror jag det står för). Teamarbete och hej och hå. Ska inte bli kul. Ser inte fram emot att sitta 8-16 och känna att "NU HADE JAG KUNNAT SKRIVA C-UPPSATS ISTÄLLET". Men så är det, inget jag kan göra något åt...

På fredag flyger(!) jag till Honus i sthlm. Galet! Ska bli fantastiskt roligt och förhoppningsvis resulterar det i massa mys, fika, klänning till bröllop, date med J, P och E (förutom Honus då) och lite sol och att bara vara. Det roliga är att Sigge ska till sin syster i sthlm så vi åker dit samma helg men inte riktigt samtidigt Tror vi båda behöver göra något helt annat över helgen än vara hemma så vi orkar med KUFen och att ev. skriva samtidigt... Hursom, det löser sig. Det gör det ju alltid!

Idag är jag spontan och slösig. Åker just nu tåg till M. Åker hem i morgon innan skolan. Blir några timmar men just nu känner jag att jag skulle betala vad som helst för att bara äta middag ihop, prata mellan 4 ögon och inte via telefon, gå en promenad, kolla på tv och bara vara! Sånt som folk gör varje dag. Jag vill också ha det! (och kommer få inom snar framtid) Men just idag kände jag att nu orkar jag inte mer. Nu behöver jag en kram och då får det kosta vad det kosta vill (177:- närmare bestämt).

Over and out!