lördagsmorgon. vi var vakna. fnissiga och trötta efter nattens strappatser. trötta in i märg o ben. o i mitt fall, själen, hjärtat. det innersta i mitt jag.
efter mycket fniss o trötthetsprat så vill jag upp. sätter igång tjajet.
det börjar lite grann med "men nu går vi upp va?" fortsätter med "kom igen nu dååååååh" det stegras o blir mer desperat "SNÄLLA! KAN vi inte gå upp nu?!"
efter mycket om och men kommer det till det västa som kan komma: "MEN hallå, det är ju så vackert väder!"
C kontrar med "DU är vackert väder". fint sagt.
detta blev helgens grej. att säga "DUÄR" om allt. roligt, till viss del irriterande, men mest roligt.
slutsatsen av detta då? att jag blivit vuxen pga jag vill gå upp o njuta av det vackra vädret?
nej.
att jag kom upp i tid för att hinna med slumpen, ödet, guds pekfinger?
ja.
kalla det vad du vill. men mötet på torget var en befrielse. o att få skrika ut på storgatan vad bland det bästa jag varit med om! härliga liv som har så mycket att erbjuda! jag njuter av framtiden! detta är underbart!
3 kommentarer:
att skrika ut på storgatan är en mänsklig rättighet.
well done!
DU är mänsklig rättighet.
sådär har jag sagt sen liljeholmen.
men det är lite roligt.
mh, menar det! tillhör en av grejerna amnesty jobbar för!
juuust! jag visste att jag hade hört det innan! :D mkt bra sätt att säga saker på! :)
DU är mycket bra.
Skicka en kommentar