måndag 16 februari 2009

livet är en sand...

... som i ett timglas rinner. oh, du dyra liv som tynar och försvinner. låt oss leva upp den lilla tid vi hinner.
ur låten "du och jag" av Stefan Sundström.

o sanden rinner fort i mitt timglas i alla fall. nyss hade jag 7 veckor att göra ingenting på innan jag flyttade. nu är det en vecka och 6 dagar kvar tills jag bytt adress. och dessa dagar kommer att gå snabbt snabbt. åker tillbaka västerut i morgon och jobbar två dagar. sen stannar över helgen o vips är det bara en vecka kvar till flytten. ojoj..

"då har vi kommit fram till Nässjö som är slutstation för detta tåget och vi som har tjänstgjort idag vill tacka för oss och önska en fortsatt trevlig dag och välkommna tillbaka att resa med SJ. då var vi alltså i Nässjö. Nässjö nästa." en glättig kvinnoröst fyller hela tåget i samma stund som vi rullar in på järnvägsknutens spårområde. det är grått ute. klart det är grått i nässjö. staden som är grå-brun och ful. men det är ändå nästan hemma, så det gör inte så mycket hur det ser ut. ska ju ändå därifrån så fort jag kan.plockar ihop mina väskor samtidigt som Lars Winnerbäck sjunger "det hörs ett namn över vitklädda landskap. hörs en röst som är saknad. det bultar till i ett flämtande hjärta. -och piper till i telefon. det är visst nån som är tillbaka." i mitt öra. o jag tänker att det är mig det handlar om. låssas att jag är med i en musikvideo, men känner att det inte riktigt är rätt tid eller plats eller låt, så jag stänger av mp3 för att inte göra bort mig och ev. börja dansa på stationen eller liknande. 13.41 rullade vi in. 13.40 gick bussen till eksjö. HEJ dålig planering! men som guldkant på dagen kom mormiss som ett skott från Granhultet och hämtade mig!

bra dag! (och bullar och frallor med te i köket är också guldkant!)

1 kommentar:

Anonym sa...

....att göra ingenting är svårt, det är lättare att bara snurra på. Fråga klockan eller sanden i timglaset....