medan du sov.

efter några dagar på praktiken kände jag mig hemma. gick fram o tillbaka. fixade o grejade. pratade med patienter o personal.
på en liten tur mellan ena förrådet o expeditionen så möter jag en patient.

- Du. Sara. Jag måste bara säga det: Du är klockren! Verkligen SÅ underbar! Du kommer bli bra på att jobba med detta!
- Åh! Nämen! Tack! Men jag vet inte om jag ska jobba med detta. Det har jag inte bestämt än. Vi pratade ju om det innan..
- Aaah.. okej. men du är klockren! helt underbar!

en halvtimma senare har patientet pratat med någon annan personal o fått reda på att jag sökt till polishögskolan.

- Du. Sara. Ska du bli Polis?
- Ja, jag har sökt till Polishögskolan så jag får se hur det går. Hoppas att jag kommer in... (blabla blaaaa)
- Sara, jag tror att du kommer bli en BRA Polis! Helt klockren! Det kommer passa dig perfekt!

ska man bli glad? eller hur ska man tolka det? att jag är bra på allt? hm.. ja, så vill jag tolka det..

(3 dagar i rad. Uppe innan solen. Vaken först. Likt en zombie vandrar jag, i min egen värld, upp till bussen, från bussen in i trapphuset, genom korridorer, mer trappor, mer korridor, omklädningsrum, en hiss, nyckelkort, personalrum, kaffe. - medan du sov.)