avgaser, lera och besvikelse

"MEN SLUTA BLÅS DÅ" jag sa det. jag sa det högt. rätt ut till vinden tyckte att nu fick det vara nog! det var inte roligt längre!

i ett lämmeltåg vandrade de 5 individerna över det lilla flygfältet och fram till skogsbrynet. de ställde upp sig där i tripp-trapp-trull ordning och andades in avgaserna och höll för öronen. enduros o crossar av alla de slag, allt från Honda till KTM, susade fram genom kurvan där familjen stod.
lillebror flinade med fingrarna i öronen o mössan nerdragen långt ner i pannan.
mor stod med armarna i kors och nickade lite lätt o försökte se ut som att kunde det där. (det gick inte så bra, hon blev genomskådad).
storelillebror pratade högt, med mörk röst och förökte få med far in sin geniala idé om att köpa en av de hemska motorfordon som flög fram innanför avspärrningarna.
far nickade och log, lyssnade bara halvt och tittade på förarna som åkte förbi och kommenterade deras olika märken och hur de körde.
storasyster hade helt fel outfit. (pinsamt). fel skor, fel jacka, fel byxor, fel väska. det funkade inte med kappa, stuprörsjeans och den röda fina väskan. det skulle ha varit skal-jacka, mjukisar, gamla sneakers och SVEA mössa. men sådan var hon inte. sådant hade hon inte. ville inte heller ha. så det kanske var rätt i vilket fall som helst. -18 Oktober 2008-

en besvikelse. förväntningarna var för stora. det gick inte att nå upp till dem. men det blev bra i slutänden ändå. så jag är nöjd. inte mer än nöjd. men nöjd.