små lätta moln

varför stoppar man sig själv när man egentligen vill säga och göra mycket mer än man vågar? är det just för att man inte vågar? för att man är lite sådär småfeg och medelsvensson och inte ska "komma här och våga saker"? eller är det för att man inte ska göra saken man egentligen vill göra men inte vågar? bara för att man inte ska göra det? för att det inte är "meningen" att man ska göra det?

inte vet jag. men jag tycker jag är rätt modig och gör mycket mer än jag egentligen vågar. är jag konstig då? för att jag gör detdär jag egentligen inte vågar och inte har något stopp? (i vissa fall gör inte ens jag saker jag inte vågar. men jag gör mycket ja inte alls vågar). rör jag runt i "saker som inte ska hända"-grytan eller är det meningen att just jag ska göra saker jag inte vågar? (för livrädd är jag och hjärtklappning till tusen har jag. men det låssas jag inte om! biter ihop och kallsvettas).

nu när jag tänker efter så skulle jag aldrig våga göra endel av de saker jag gjort. men jag har gjort det! blir helt nervös och hjärtat slår fort nu när jag bara tänker på det jag gjort. HUR vågade jag? shit! mycket med hjälp av flickorna och min envishet och "äh, det är väl inte så farligt"!

aah men, hursomhellst. det spelar ingen roll. jag är glad nu ATT jag gjort det jag gjort! otroligt glad faktiskt. och det är kanske det som är belöningen för att göra saker man inte vågar? att man kan bli otroligt glad och nöjd efteråt! (om inte allt går åt skogen innan vill säga... :D )

(observera att många av mina texter är skrivna med ett stort mått självdistans men även självgodhet...)

en dag som idag som idag.

vad vill du? men kom då! jag är ju här och väntar på dig!
-markus krunegård-

inte utsövd. men inte trött.
inte glad. men (absolut) inte ledsen.
inte på G. men inte otaggad.

neutral dag. som ska utvecklas och bli en bra dag! gårdagen var turbulent utan att egentigen vara det. lite stress och mycket väntan. medmänniskor att tycka om eller att störa ihjäl sig på. igår nöjde jag mig att tycka om. fanns egentligen inget att vara irriterad på (förutom min obefintliga självdiciplin). det var en bra dag! med trevlig sovmorgon, yoghurtfrukost, solsken, telefonsamtal från lägenhets-monica, att åka tåg (var faktiskt riktigt roligt igår, jag mådde så bra!) och sen hemkomst. + en rolig tant på tåget..
en otroligt bra dag var det igår. och med tanke på det blev dagen idag genast mycket bättre! nästan så jag måste ändra "inte glad" till OTROLIGT glad. men jag gör inte det. för det skriver jag ju här.. eh, nu blev detta bara virrigt o flummigt. men skitsamma.. jag sitter o egentligen o skriver ett arbete i Psykologi B, så vad hade jag förväntat mig..? flummflumm....

nu är timman en klocka förmycket

jag gjorde upp en eld för dig. nu brinner hela skogen...
det snurrar i min skalle! -familjen-

sökandet med lykta o lampa (eller hur man säger) är avslutat. den andra mars packar jag mina pinaler och flyttar till staden i väster. mitt nya tillhåll är på 49 kvadrat och katten kommer vara osynlig. eller heta pelle. pelle kommer nog inte kunna röra sig. för han kommer inte leva. bara vara... med mig!

emma o emil sitter på varsin stol. de är faktiskt stora nu. fötterna har de uppe på sätet, för deras ben är så korta att de inte ens sticker utanför kanten. inte emmas i alla fall. emils ben är lite längre. han är ju storebror och allt. hur-som-hellst, korta ben eller inte, - stora är de. och att sitta själva är något de minsann kan. det krasar och mummsas när de tuggar i sig chipsen mamma lagt framför dem på de nerfällbara borden. det "lotta-ruffsigt" huvudet (som inte tillhör mig, utan emma) sticker fram från alla vinklar och vrår på stolen snett framför mig. det kikas o fnissas, tittas fram o göms. men det är inte roligt hur länge som helst och jag får resten av resan avnjuta ljudet från flera avsnitt ur "Bamse" samt en "speaker-röst" från emils nhl-spel på hans lilla Ps2 (eller vad det nu är). lintottarna förgyller resan med sina fniss. i alla fall för mig. att många irriterar sig på dem märks. men inte jag inte. jag njuter fulla drag. glada barn kan man inte få förmycket av!!
--------------------------------------------------

I got to got to go, I can't be with you tonight -alice in videoland-

barabass eller barbara? (aaaaaah WHAAAAT?)

honus vänder sig till E och säger:
"men hallå? vi skrattar åt Sara nu, då kan du ju inte skratta åt din mobil" (eller åt vad A skriver)

så fungerar vi i vårt lilla gäng. vi skrattar åt varandra. men honus menade inte riktigt så som hon sa. vi skrattar åt oss själva och tillsammans med andra. bjuder på oss och varandra. så som det ska vara. vi skrattade åt rallie också. han hade ett eget litet föredrag om frigivningen av "barabass", eller hur var det? "barbara?" antons förslag på vad personen hette var: "eeeh, jaaa, men den där elefanten? eeh, babar?" och honus bidrog med "......barbapappa?"
och tänk allt detta på Värnska. då ord som: sickt, tragic corner och mytta förekom flertalet gånger i varje mening.

liten ordlista:
sickt - sjukt
tradgic corner - tragiska hörnet (där Svahn ofta hänger)
mytta - att medvetet ljuga (alltså det en mytoman gör, "myttar" eller "att mytta")
värnska - språket som talas 1,5 mil Sydost om Eksjö.

ska det aldrig ta sluuut?

"Ångest utlöses ofta av svåra lifssituationer eller stress.
Enligt det biogoliska synsättet är det framförallt ärftliga faktorer som ligger bakom panikångest, fobier och tvångssyndrom. Det finns studier som tyder på att risken att få någon av dessa problem är större om en nära släkting lider av det."

- ur boken "Psykologi" av Katri Cronlund -

vad den psykoanalytiska-, behavioristiska- eller kognitivateorin har att säga får ni ta reda på själva. om ni vill. jag måste. ska skriva om fobier o jag vill inte!
eller, vill och vill. det är ändå rätt intressant när jag väl tänker på det. men att behöva fördjupa mig o reflektera hit o dit känns så flummigt. och att sitta och analysera min egna "grodfobi" käns konstigt. men jag har kommit fram till att min fobi är "inlärt beteende". jag har alltså lärt mig att det är äckligt/otäckt/hemskt med grodor o paddor! huuuuuh!

det kliar i hela kroppen. känns som blodet åker åt fel håll, ögonen gör ont och jag kan inte sitta still. knyter handen o sen sträcker ut fingrarna så mycket som det bara går. flera gånger. försöker få fingrarna lite mer rörliga men de är kalla och stela och vill inte. de strejkar precis som resten av kroppen. ett tvärt "NEJ".
suck, det går inte...
men neej, nu har jag bestämt att det inte går också. nu kommer det bli ännu svårare! går ett varv i rummet. bläddrar lite förstrött i några papper. -bara för att. sätter mig vid datorn igen och slår upp boken. läser en stund o kliet i kroppen är tillbaka. jaha? när hade jag tänkt göra detta då? kommer ju aldrig bli klar om jag inte börjar nu. SÅ. nu har jag skrivit en korfattad inledning och en underrubrik. färdig för idag? kanske inte. ska skriva lite mer om "uppkomst av ångest" ur de olika synsättens vinklar och vrår. (det är nu man gärna får rädda mig/döda mig/hjälpa mig). sen får jag vara klar för idag.

-slut på gnället! over and out!

kalla mig

Så simpel som jag är, kan jag inte förstå, hur ska jag bära mig åt.
- Vapnet -

o igen är jag där. jag förstår inte hur ja ska bära mig åt. men äh. det löser sig! det vet jag ju!
på tisdag efter lunch så drar yster och jag väster ut. och på onsdag
ska jag ta 11an eller 7an ut och kolla på lägenheten.
som f hade sagt i denna situationen:
-jag kan ju inte "såntdär".
för så är det med flera saker just nu. jag kan inte "sånthär".
men flaggan är hissad, hjulen går på högvarv och det är bara att hänga på!
det är nu allt händer och det är ju för och av mig det händer...

känner mig som åsnan i shrek efter att ha kommit på att han inte har någon känsel i tårna och sen upptäcker att han "don't have any toes"
alltså jag är lite ängslig för mig själv.. för att jag inte vet vad ja ska göra med saker o ting. men det löser sig.

bara jag får den kramen jag behöver!

nytt o frächt!

mor och jag satt i bilen utanför stationshuset i nässjö och väntade på att syster skulle vinka av m. från huset på andra sidan gatan kliver en medelålders kvinna ut på trottoaren med sin lilla svarta dvärgpudel. jag tittar på den o funderar lite. vänder mig om till mamma och säger:
"varför vill man ha en såndär larvig liten tönthund för?"
mor tittar ut och synar kvinnan o pudeln. vänder sig sedan till mig och säger:
"för att man vill ha makt över någon..."

jag höll på att dö! skrattade så jag fick ont i magen!
men nu vet jag att folk inte har små hundar för att de är söta, eller för att de är sällskap, eller för att det är roligt att träna dem eller något sånt.
utan de människorna som har små hundar är maktgalningar helt enkelt! eller i alla fall människor som känner att de måste ha makt över något...

förresten, nytt år, ny blogg som man brukar säga. (eller hur det nu var?)