tre år och inte så kräsen.

-den! säger han och pekar med knubbiga fingrar boken och ser på mig med nyvakna små ögon.
-nu i ro slumra in, i bädden så fiiIIn, soOm blomman påÅ äng, i guUUngande säng. och Guds änglar de små breda vingarna ut, och kring barnen de stå tills dess natten är sluut. sjunger jag med hes röst och känner hur jag varken kan komma upp eller ner på tonerna som jag vill.
han lutar sig bakåt och trycker in sig i soffkudden och slappnar av ännu mer undertiden som jag sjunger. när jag slutar tittar jag på honom för att se om jag ska sjunga den igen eller om vi ska bläddra. han snaglar på mig och säger med eftertryck - vackert.

det roliga är att han verkligen menar det!