att stråla.

allt flyter på! verkligen allt! jag fattar inte hur jag gör! men jag mår bra. oförskämt bra!

det är en lycka att få leva! kan inte alla känna såhär?! det är SÅ skönt!

solrosorna har växt sig höga.

höga och långa. mycket längre än jag! de är fina nu,

precis så som de ska vara. lagom utslagna och fina. saknas bara lite sol åt rosorna. så de kan skina ännu mer!

snart skiftar alla löv till samma färg som de. då ska vi stråla ihop, löven, solrosorna och jag med min orange-gula halsduk. (som tjejen på JC "var tvungen att veta VAR jag köpt"!! -"loppisfynd 20:-" svarade jag. OJ vad paff hon blev.. hehe).

det blir härligt! härligt att fortsätta stråla! för det gör jag nu. mh. lycka!

snabbt.

det gick fort. från början till slut. lille e hjälpte också till. han var med.
...och han var "minsann inte vek!!" det taggade mig och vi kom längde än innan! skönt!

mjukisdressen är på, ljusen är tända, lisa sjunger och jag äter vindruvor.
mysigt!

som så många andra gånger tänker jag - åh, mitt rum får aldrig bli stökigt igen, såhär rent o fint vill jag alltid ha det...!
men så blir det aldrig. jag har ett ordnat kaos runt mig.
andra ser kaos, oordning, en enda röra.
jag ser inte det. jag ser var jag har mina saker. på ett ungefär i alla fall.

ny erfarenhet

ringde C o frågade om hon ville vara referens åt mig nu när jag ska söka till högskolan. det ville hon. vi pratade på. om ditt o datt o hon undrade hur det gått med J.
jag berättade och det hon sa då var. "OJ vilket barnsligt beteende" och "mmh, du har ju iallafall fått en ny erfarenhet".

ja, så är det ju. kanske inte en sådan man kan skriva ner i meritlistan...
men ändå. en livserfarenhet.

det är bra!
känns bra.
jag mår bra.
jag är bra!
B R A!

galla är gult.

det började dovt, lite lätt, långt ner, långt in. ingen fara. "trött o lite åksjuk", tänkte jag.
så fel jag hade. sen började det. i timmar höll det på. konstaterade efter många om och men att galla är inte gjort för att se dagens ljus. det ska hållas gömt och instängt. inne där det är mörkt!

kvällen gick. en enda lång plåga. trodde jag hade mått dåligt innan. detta var inget mot det. matförgifting? vet inte. kan va så.

morgonen grydde och kallsvettig o trött efter gårdagskvällens "jobb" vaknade jag till liv och kännde nästa sorts smärta molna i buken. "NEJ! det ÄR inte sant!" men jo. det var det.

SUCK! allt på en gång. jahaja. men min största sorg är att inte kunna gå på E, H o Ks 18 års fest i kväll.. myndighetsfest x3 är inget man vill missa! speciellt inte när det är 3 av de bästa vännerna som det handlar om.

men får vara glad. har installerat den nya datorn HELA eftermiddagen. så nu kan jag fortsätta pilla med den. om jag orkar.

brev, personligt sådant.

det snurrar i min skalle!

kliar, river, sliter, drar, bänder, vrider, vränger.
mitt huvud jobbar som en tok. hjälper det? ah, till viss del.
personligt brev. nu ska det göras, blotta det som blottas kan!
(av personlighetens goda sidor alltså).
lätt att hamna i fällor, dra in floskler och upprepningar.
vill inte bli sedd som den 5000de tjejen i ledet som skriver att "jag är en glad social och frammåt tjej i 20 års åldern". puuuuuuuuh!

i morgon blir det simintyg som ska skaffas. blir roligt! härligt att lukta klor sen när jag ska ut i skogen. då kommer jag inte glömma civilisationen i alla fall. känns tryggt!

ìnlärningspsykologiskt synsätt?

det är inte roligt längre. ont i magen av stress. allt ska göras nu. uppsattser, grupparbete, läsa, fixa, greja, skriva, ordna simintyg, printa ner ett BRA personligt brev, springa, baka, leva, andas, handla, hämta barn (<--låter vuxet, eller hur?), laga mat, tvätta, sy, diska, städa. jag får inte plats!!!

uääh. odiciplinerad som jag är så skiter jag i allt. dumt dumt. gör lite här, lite där, men får ingen ordning på det hela. inte alls bra.

o ute öser regnet ner. det känns i alla fall bra. då behöver jag inte få ångest för att jag sitter inne i "det vackra vädret".

berättar. precis. hur. det. var.

"Du sålde mitt hjärta på realisation och du sålde min stolthet, på närmaste auktion.
du sålde min värdighet och min innersta hemlighet. Av allt det jag gav har du ingenting kvar,
jag ger vad jag har men du ger ingenting tillbaks.

Jag lämnar dig här, jag måste gå nu. Ja, jag lämnar dig här för jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du.

För du sålde ditt hjärta du sålde din själ så inte känner du smärta
när jag tar mitt farväl. Inget smärtar en hjärtlös man. Säg vad en man utan hjärta inte kan. Av allt det jag gav har du ingenting kvar. Jag ger vad jag har, men du ger ingenting tillbaks"

shit. f o jag lyssnade på lisa ekdahls "du sålde våra hjärtan" och den stämmer EXAKT in på mig! ojoj. så var det verkligen. o jag som lyssnar på den 1000 gånger o aldrig tänkt på den så.. men så är det. man kan inte tänka på allt. hela tiden.