Idag efter frullen svirade jag om från pyjamas till mina snabba byxor jag fått av E. Asafina och supersköna brallor från Röhnisch! Sen tänkte jag gå min vanliga runda och började med det. När jag gått halva och hälsat åt höger och vänster på alla pensionärer med tillhörande hund på promenadstigen så tänkte jag "hmmm, jag kan ju springa lite och se hur mycket jag orkar. Borde ju orka till det röda huset med massa buskar iallafall". (har inte sprungit en meter sen Januari och då sprang jag intervaller på ett par minuter hit och dit mitt i morgonpromenaden). Hursom. Sen började jag jogga med småååå småååå klumpiga, skumpiga steg. I öronen säger runkeeper efter ett tag att jag sprungit 5 minuter. Nämen? Redan? :) Skumpar vidare sakta sakta. 10 minuter. 15. minuter. 20 minuter. Efter 21minuter och 35 sekunder stod jag utanför vårt hus och bara "Jahaja, detdär gick bättre än förväntat". Klarröd i ansiktet - matchade min regnjacka fint, och totalt genomsvett men endorfinhög så det stod härliga till! Nu vet jag att jag kan. Då kan jag nästa gång jag kommer dit på min promenad också! Heja mig! :)
Nu blir det kaffe och göra ingenting resten av förmiddagen innan det är dags för kvällsjobb!
2 kommentarer:
heja dig
busis
Man blir snabb av snabba brallor... ;)
Skicka en kommentar