Räcker jag till?

Idag höll jag skeppet flytande. Bara gjorde. Gick på tomgång och langade ut förnödenheter till mina passagerare eller ja, patienter. Hatar sådana dagar. Blir bara att gå från det ena rummet till det andra och känna sig otillräcklig. Både igår och idag hade jag känslan av att jag var på ett sjunkande skepp och öste med allt jag hade och lyckades hålla skeppet flytande. Lappade och lagade så det skulle vara helt och utan fara när mina kollegor skulle börja ro sitt pass. Och det gick idag också. Det går varje dag, skeppet sjunker aldrig som tur är. Men idag är jag så trött. Helt utmattad. Orkade bara göra jobbet och gå hem. Känner inte alls att jag har tid till mina kollegor och höra hur de mår eller har det privat - bara "hur är det för dig, kan jag hjälpa dig att ösa på ditt skepp?" Sen kör man på med sin sida av korridoren, jag menar skeppet och sen ses man innan man går hem. Och den stackars uska man jobbar med sliter lika mycket och det enda man hinner prata om är kiss och bajs, sår, nutritionsstatus, fallriskbedömningar och kroppstemperaturer. Synd med dagar som denna är förutom att man inte hinner med sina stackars patienter är att man inte hinner lära känna sina kollegor eller hinna ha lite kul ihop. En fredag och allt. Speciellt när man som jag bor i en stad där jag inte känner någon fast man bott här i ett halvår nu. Så himla ensamt de flesta dagar. Saknar och längtar efter Göteborg och Eksjö med vänner. Vad ska man hitta på liksom när man inte hinner lära känna sina kollegor, eller att jag (antagligen) är för ointressant för andra att lära känna. Vet inte, är nog lite negativ idag men inget känns kul just nu. Ska bli skönt med ledig helg tillsammans med M. Vet inte när vi var hemma här sist och var lediga båda två samtidigt och inte hade något planerat. Sovmorgon i morgon är min enda plan just nu. Orkar inte bry mig mer än så. Är bara trött och lite ledsen för att inte räcka till och för att vara ensam.