operation "sticka i hand"

ganska exakt såhär såg det ut igår då min sticka/speta/träflisa skulle ut ut handen. bara det att den satt under lillfingret men i samma höjd som på bilden.

hur-som-helst. jag hade fått in denna flisan i handen (i lördags) och försöke sen med olika knep, så som pincetter, naglar och nålar att få ut denna styggelse. men det gick bara inte. efter det att mina gäster, som var här över helgen, åkt hem med tågen ca 17.00 (söndag) så åkte jag till akuten. väl där fick vi vänta en timma på att komma fram till kassan där jag berättade varför jag var där. (kändes aningen fånigt...) sen fick vi vänta ca en timma till. då kom en sköterska och bad mig gå in i ett av rummen på kirurgavdelingen. där inne började hon att plocka fram skallpel, saxar, kompresser, plasthandskar och BEDÖVNINGSSPRUTA! (hjälp) sen försvann hon ut genom dörren utan att ha sagt istorstett något. *knackknack* in kommer läkaren. LÅNG, smal, brunbränd och heter (såklart) Göran och är 55+. han sätter sig ner och kollar på min hand, huuummar och tar upp sprutan från det lilla bordet där alla verktyg ligger. "tror det är bäst att bedöva, för jag lär behöva rota ganska mycket här. eller är du smärttålig?" säger Göran. "eeh, nej jag är väldigt smärtkänslig.. så bedöva du.. ehm... hur ont gör det att bedöva då?" säger jag (som nu inte alls tycker att det är lika spännande med sjukhus som jag brukar..) "det är ju väldigt individuellt, men det gör inte speciellt ont." säger Göran med sin lugnande läkar-röst. (vilket det inte gjorde heller). efter några minuters väntan på att bedövningen skulle ta så började den lilla operationen. då var det ganska spännande. men jag ville ändå inte kolla efter ett tag. blev alldelse snurrig och när sjuksköterskan frågade hur det var så sa jag ju såklart att jag var yr. då blev det som i värsta "city-akuten" eller något och de sa till mig att lägga mig ner snabbt och sen upp med benen och sänka huvudet och allt. DET var spännande, här får man en liten speta i handen och så hamnar man mitt något så serie-aktigt! SÅ yr var jag ju vissrligen inte.. men jag låssades lite så kunde de gott tycka lite extra synd om mig där jag låg och hade värsta korvfingrarna pga bedövning OCH hade en blodig hand med speta i. stackars, stackars mig. sen när Göran rotat ca 10 min så säger han "nu troor jag att jag fått ut hela, och jag vågar inte gå längre ner, för det är ett djupt sår nu..." så då fick jag mitt lilla sår tvättat och fick kompress och penicilin så det inte skulle bli infekterat. sen hände inte mycket mer.. men spännande var det!

detta var alltså den sanna berättelsen om min vistelse under operationskniven för första gången! (och enda hoppas jag)