Har varit en lång höst och vintern i år. Började med att jag fick en låsning i bröstryggen/skuldran i september. Troligtvis pga flera olika muskelgrupper i ben/bäcken och rygg som inte "sammarbetade"... Blev sjukskrivning i olika procentgrader under hösten, fick göra sjukgymnastik, kiropraktorbesök och hade läkarbesök i långa rader. I slutet av december var ryggen nästan helt smärtfri. Men ungefär samtidigt fick jag en ny ryggsmärta fast i ländryggen/svanken. Det blev inte bättre och i början av januari, när jag äntligen gick tillbaka 100% till jobbet, så köpte jag ett stödbälte som lindrade ländryggsmärtorna. Åh vad det var skönt att äntligen må bra.
Efter två veckor med heltid på jobbet, lite ont i ländryggen men annars bra så kom bakslaget. Sammandragningar av livmodern som gjorde ont. Fick inte bara en rund "liten" mage som blev stel utan den gjorde så ont. Blev kallsvettig, illamående och fick ett obehag i hela kroppen. Ringde barnmorska för att kolla vad jag borde göra. Så efter jobbet åkte jag hem och vilade som barnmorskan sagt. Men det gick inte över så vi fick åka upp till förlossningen, (eftersom det var helg) och träffa henne och en läkare. Väl där lugnade det onda ner sig och läkaren ordinerade sängläge och vila i en vecka. Så förra veckan låg jag i sängen eller i soffan. Virkade, läste, slötittade serier, hade allmänt trist, ont och försökte att inte vara orolig.
I tisdags hade jag läkartid igen och som tur var hade inte alla dessa sammandragningar haft någon allvarlig påverkan på livmodertappen. Alltså bebisen vill inte komma ut än, vilket är bra, tycker den ska stanna där i typ 17 veckor, utan det handlar om att livmodern övar sig lite onödigt mycket. För sammandragningar ska inte göra ont. Doktorn visste inte varför det gör ont på mig, kan vara att livmodern växer väldigt snabbt men hursomhelst visste hon inte helt hundra. Är sjukskriven nu, igen, i två veckor, men får i alla fall ta promenader så mycket det går och behöver inte ligga ner hela tiden. Idag har varit en ganska bra dag. Hade mest ont på förmiddagen och kunde gå en promenad i solen vid lunchtid. Det var verkligen jätteskönt!
Sådär, nu har jag fått ut mig lite och allt känns lite bättre trots allt. Och nu när jag skrivit här har "Grynet" som vi kallar lill* bebisen i magen, sparkat ett par gånger så allt verkar ju lugnt därinne för tillfället. Känns lugnande och bra att veta att allt är bra där inne, då är det lättare att orka med att ha ont här och var!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar