Syster duktig

Över en månad av ryggsmärta ligger bakom och jag önskar att den ger sig snart. För en månad sen fick jag veta att jag fått en "låsning i bröstryggen". Dvs att musklerna vid/kring min högra skuldra hade låst sig och det mina vänner, gör ont. Inte nog med att det gör ont där så har stelheten i ryggen gjort att jag blivit sned och fått ont på andra ställen. Det tog nästan en vecka från att jag började ha ont till att jag faktiskt gick till doktor och sjukgymnast. Tänkte hela tiden att det skulle gå över snabbt och smidigt. Jag har ju inte tid att ha ont i ryggen och begränsa mig. Men nu såhär i efterhand så skulle jag självklart lyssnat på min kropp och tagit mig till min doktor och sjukgymnast tidigare.

Varit sjukskriven 50% i 2 veckor och gått halvdagar på jobbet. ca 4h då jag inte får lyfta eller flytta tungt. Vilket innebär att jag inte kunnat göra omvårdnad och vara med i patientarbetet som vanligt. Har fixat och trixat med annat, hjälpt mina kollegor att byta nålar, pyssla med läkemedel, bre smörgåsar, städa, svara i telefon och annat sånt som också behövs göras. Men åh vad jag saknar helheten. Saknar att få följa en patientgrupp och få komma dem nära. Kunna göra skillnad i en akut situation eller bara kunna småprata om ditt och datt med patienterna för att en känner dem efter ett par dagars vårdtid. Men nu är jag överallt och gör punktinsatser hos alla patienter. Välbehövligt det med men inte alls samma sak.

I fredags gick min 2v 50% sjukskrivning ut och i lördags började jag på 100% igen. Hurra! Men oj, jag ropade hej tusen gånger om innan jag kommit över den där dumma bäcken. Redan när jag kom till jobbet så kände jag att jag inte var bra i ryggen, men syster Duktig jobbar på och är glad för att få vara på jobbet. En lång dag med högt tempo och utan paus slutade i att jag under eftermiddagen fick bita ihop ordentligt för att inte börja gråta inne hos någon av patienterna. Trött, smärtpåverkad och ledsen. 26 år och klarar inte av att jobba, sånt nederlag. Vansinnigt psykiskt påfrestande att inte klara av vad en vill och/eller brukar kunna. Efter ett tredje besök hos både doktor och sjukgymnast på en månad (har nog snart frikort, käranån), så har jag fått nya träningsövningar och nu vill jag bara bli bra. Snabbt. Men det kommer nog inte gå så snabbt och smidigt som jag tänkt mig. Måste verkligen stoppa mig själv från att göra olika saker som går på rutin, både på jobbet och hemma. En sak i taget och ordentligt med träning i kombination med vila. Inte bara träning och inte bara vila. Balans. En ordentlig utmaning men det blir bra tillslut, det vet jag.