7 grader celcius ute & regn inne.

Det var den underligaste av saker när hon kom genom regnet som en ängel på vift. och var det nåt som jag behövde så var det en ängel på vift för jag hade aldrig känt mig så fel som jag gjort det här året och den här festen var bara ännu ett fel, tills hon kom genom regnet och drog sin hand genom mitt blöta hår och sa:

Du kommer aldrig mer vara ensam,
aldrig mer den där hemska känslan.
Ingen kan nånsin nå oss här.
Du kommer aldrig mer vara ensam,
aldrig mer den känslan.

- Lasse Lindh -

hösten har kommit och det är kallt uppe på vår kulle. tur att man kan sysselsätta sig inomhus med att baka chokladbollar och kolla på film.

16 + 4 = dagiskort

innanför galonisarna är finkläderna på. shorta och färgglada stumpbyxor. men de syns inte, vi ska ta utekort. som en färglad massa rulltar småttingarna runt utan att vilja sitta still där fotografen tycker de borde sitta. efter mycket om och väldigt många men sitter de fem små i fröknarnas knän och de elva stora står och sitter själva. de är ju duktiga stora barn som kan sånt. en liten pandabjörn sitter plötsligt på farbror-fotografs huvud och barnen fnissar.. de får säga mandariiiiiiiiiiiiiiiin och bärfiiiiiiiiiiiiiiiiiis men det får inte fröknarna.. de ska bara le.

var detta sista skolkortet?

T R Å K

Tårar rinner ur de röda och kleggiga ögoenen. inte så skönt, inte trevligt och inte speciellt vackert. det rosslar i halsen o nere i lungorna för varje andetag som andas och när jag hostar river det i hela bröstet. aj. känns sådär lagom mysigt! hela huvudet är tungt och näsan täppt. hej, jag heter sara och har varit FÖRKYLD i tre veckor nu och börjar tröttna på det.

om två timmar börjar bröllopet! vigseln ska jag gå på men inget mer. är otroligt besviken och känner mig så liten och ynklig. skulle serverat och sjungt och varit med om en av de bästa saker jag vet: att se mina vänner glada. men riktigt så blir det inte. jag får visserligen se lyckan i själva "Ja-akten" och det känns bra. men ändå. besvikelsen är stor och den gnager i mig!

hösten är i alla fall vacker och det gör mig lite glad

hit och dit

med tigerbalsam på axlarna och ett björnbär i magen sitter jag i "kontoret" (läs: mitt rum som blivit datorrum) i eftermiddagssolen och lyssnar på techno med lillebror. ont i axlar och huvud. trött i leder och muskler. glad i hjärtat. glad över att inte behövt göra någonting. inte planera, inte fixa, bara komma och ta emot och träffa vännerna! behövde det. även om det blir flängigt att åka hit och tillbaka samma helg (hinner inte landa riktigt) så behövdes det!

mor hittar sommarskatter i frysen och nu ska jag äta en bulle!

regn faller

det smattrar mot luvan och stänker i ögonen. jeansen klibbas kallt mot benen och det rinner in en massa i skon. vatten från himmelen som vräker ner. störtskur i två timmar. grått och mörkt och höst. och i tisdags var det sommar. jag hinner inte med!

i morgon är det planerat en hemresa till småland. känns bra! m & p & f har ikväll berättat att det är finfint där hemma och att festen verkligen är på G! ska bli SÅ roligt. "typ bröllopsfest fast invigning" var förklaringen på hur festligheterna skulle gå till så jag ska minsann använda mina pumps! nu packning och sen godnatt!

barn, svett och tårar

dagarna går bättre och bättre. men nu är det utbränt till det yttersta och vikarierna står inte direkt i rader.. men det går! varje dag är bättre för barnen, de blir gladare och leker mer. men på ett sätt är det oerhört tungt fortfarande! fick dock en slemmig snorkyss mot min hals idag. det var bara mysigt för det var första gången jag fick hålla det barnet! han överlät sig helt till mig och ville bli tröstad. kändes jättebra! (även om jag fick sprita halsen där han gnosat in sig).

nu blir det kvällsmat med P och hans C som är påväg hit. blir spännande! :D

"nej nu kan vi dethär"

(fortsätter med morfar prosten tema.. var bara tvungen!)

(ur färjan kör bilar med campingutrustning på taken.)
-tack och lov att man inte bor i tält och får tvestjättar i öronen!
-tvestjättar kryper inte in i öronen, anmärker Carl, det är bara som folk tror! det har pappa sagt!
-jag har då lärt mig att tvestjärtar visst kryper in i öronen på folk, så det så.
-nehe! för det är fel. det är bara som folk tror!

prosten vänder sig mot prostinnan för att få medhåll då hon säger:
-men Carl har nog rätt, om han nu har fått lära sig att de inte kryper in i öronen.
-nej nu kan vi dethär. prosten är sur för att prostinnan inte höll med honom.
-MEN JAG VILL TITTA PÅ BÅTEN NÄR DEN GÅÅR OCKSÅÅ! (säger anton)
-men det går inte. den går inte förens om en och en halv timma. kom så går vi, Gerda väntar med maten!

jobbet går bra, jag har köpt fysiken-kort och i morgon ska ninni och jag dit! och sen blir det fredagsmys! (ääääääntligen helg!)