kollektivtrafik

in i spårvagnen kommer en hund. en sån som tjorven har på saltkråkan. men. den är ENORM! båtsman och familjen herbetssons framlidne "luffsen" är inget brevid denna best som nu ligger brevid mitt ben, som blir varmt när han/hon andas på mig. djuret är ungefär lika stor som två sånna där hundar och tassarna är lika stora som en katt. ingen liten vovve precis.
två högstadiekillar befinner sig i mitten av vagnen och skrattar så mycket åt denna jättehund att de inte kan stå upp, och resten av vagnen ler så mungiporna är uppe i öronen.. hunden ligger där söt och inte speciellt ledsen för att folk skrattar åt honom. mest nöjd. ägaren verkar inte heller ledsen utan han ler glatt tillbaka mot alla människor där han sitter med sin potatissäck på 2 kg. det slår mig då att jag inte är ett dugg rädd för denna SJUKT stora hund. för den ser så snäll ut på ögonen, (och mannen verkar ha lite koll på djuret i alla fall) men om den vill så kan den utan problem bita av mitt ben (som nu är lätt fuktigt av hans utandade koldioxid) hur lätt som hellst. men det gör han inte, utan de kliver av spårvagnen och högstadiekillarna rammlar också av och kiknande av skratt så vinglar de iväg och har fått sin dos av magträning.

(nu åskar det här i staden. blixt och dunder!)

uppe och på benen!

efter 3 h väntan på akuten (i torsdags) så fick jag äntligen träffa en läkare. hon upprepade de symptom jag berättat för en receptionist att jag haft - feber, huvudvärk, ont i halsen, ont i leder och tryck över ögonen. sen tittade hon mig i halsen, nickade och sa "oj! väldigt kraftig halsfluss.." utan att ta halsprov så skrev hon ut kåvepenin till mig och utan att fråga om jag åt andra läkemedel så sa hon hej då. (inte ens krya på dig). jag var högst upprörd och trött när vi gick därifrån. men nu är det bättre än bra. 

är tusen gånger piggare och i kväll blir det grillning och i morgon kommer kusin T hit! :D DET blir roligt!!

uppdatering

så. här har vi byrån! den är numera vit o fin!

gammalt groll (rensning av tankar)

varför!?
naiv och blind var vad jag var! men ångra kan man inte göra! fast just nu är det precis vad jag gör. för första gången på riktigt. ångrar. (fast det inte tjänar något till)
gaaaaaaaaaaaaaaah!

det kommer gå lång tid innan jag förlåter honom. det låter hemskt och det är det också. för man gör bara inte så som han gjorde. nu känns det längesen men det är det egentligen inte. hursomhellst är det gjort och han har förstört en bit av mitt hjärta som antagligen kommer läkas men jag vill inte att det ska behövas. jag vill vara hel. min tillit är inte den samma till någon längre och det gråter jag över. jag vill inte att det ska vara så. jag säger det igen. jag vill vara hel. hjälp mig att bli det!

tre år och inte så kräsen.

-den! säger han och pekar med knubbiga fingrar boken och ser på mig med nyvakna små ögon.
-nu i ro slumra in, i bädden så fiiIIn, soOm blomman påÅ äng, i guUUngande säng. och Guds änglar de små breda vingarna ut, och kring barnen de stå tills dess natten är sluut. sjunger jag med hes röst och känner hur jag varken kan komma upp eller ner på tonerna som jag vill.
han lutar sig bakåt och trycker in sig i soffkudden och slappnar av ännu mer undertiden som jag sjunger. när jag slutar tittar jag på honom för att se om jag ska sjunga den igen eller om vi ska bläddra. han snaglar på mig och säger med eftertryck - vackert.

det roliga är att han verkligen menar det!

vit dag. i flera bemärkelser.

det var vitt ute igen när jag vaknade idag. bara till att svälja och gilla läget. nu var det dags att plocka fram galonisar och vintervantarna igen. barnen var blöta och geggiga på jobbet och mina skor blev blöta och geggiga påväg hem. (men snaart är våren här på riktigt!!)

byrån är målad! eller i allafall första lagret och jag kände mig som martin timell eller dylikt när jag penslade på. och i min iver så målade jag också några små trälådor av bara farten!
mitt i målningen kom jag på att jag var tvungen att hämta tvätten i tvättstugan och hastade iväg i mina målarkläder och med intorkad färg på händerna. väl nere så var inte torktumlaren riktigt färdig och undertiden som jag väntade fick jag sällskap av de som hade tvätttiden efter mig. kvinnan nickade blygt till hälsning medan hennes make hälsade högt och ljudligt. sen frågade han om jag jobbade med "sånt där skitigt" antar att han menade färg eftersom det var det jag och mina kläder fläckvis var täckta av. men nej, "jag målar bara om en byrå" svarade jag "okej, okej" sa han då (med mammabrytning). sen suckade vi över tvätttiderna tillsamman och att två timmar är för kort för att man inte hinner tvätta och torka all tvätt på två timmar. sen tog jag min tvätt och gick. ("hejdåhejdå") trevligt. nu har jag träffat grannar från minst 4 olika hem.. spännande!

(vissa är fina i kväll. jag är rätt ful. och det är skönt!)

en näve näring

Lätt att falla
Hela vägen ner
Lika lätt att gå tillbaka
Efter tusen mil i regnet kanske sången skulle smaka
- Stefan Sundström-

idag är en sån där dag. allt är bara toppen o jättebra! har haft ROLIGT på jobbet, dagen har gått fort och barnen varit snälla. allt är bara underbart.
men så kom det och det slog som en riktig örfil: saknaden.

såg en bild på tre av mina fina vänner och det gjorde verkligen ont att se dem! har inte riktigt fattat hur mycket jag längtar efter dem.. och det kom så plötsligt. har haft så fullt upp sen jag kom hit att jag inte känt efter på det viset.
snyft och snörvel och det svider i ansiktet där tårarna rinner, för min hud är torr efter all utevistelse i sol, blåst och kyla. hmm.. måste nog härda mig lite så jag står emot mer. både mot saknad och mot väder och vind. fast, det är ju klart.. nästa vecka så packar jag mina pinaler och drar mot småland! och en vecka går ju fort!