Småland - Norrbotten (tur och retur)

- gör en lista på saker du ska ha med.
- leta reda på allt.
- plocka ihop och stoppa ner i en väska.
- gör inget annat under tiden. (så som att fixa med musik till mobilen, vara inne på facebook eller läsa bloggar.)
-stäng väskan och du är klar!

käranån, jag ska till Luleå! det är långt borta. 126 mil närmare bestämt, nästan som till Italien. fast norrut.. ska bli spännande för jag har aldrig varit så högt upp i Sverige. undra om vi får se renar! vore högst intressant! :)

Jag säger att jag är stark, att jag har vart igenom det här förut. Jag kommer fortsätta, det finns inte mycket mer att säga nu. Något säger mig att jag blir borta en lång lång tid.

dagen blev natt. natten blev morgon.

en av de mest fantastiska dagarna hade jag igår. vaknade och åt frukost med syster och t. man fick INTE läsa tidningen utan skulle umgås och prata. (men jag fuskade, var ju tvungen att få veta vad som hänt i småland de senaste dagarna. som alla loppmarknader i Hjältevard och countryfestivalen i Hestra.)

spelade alfapet på altanen, under markisen, och lyssnade på regnet (som kom och gick tillsammans med åska var tionde minut..)

cycklade iväg med mor till skogen och plockade massa smultron och fyra små kantareller! hittade en groda också. precis brevid ett smultron satt en brungrå med svarta prickar på. iisch! men! jag skuttade inte iväg utan skrek bara "MAAAMMAAAAA det är en GROODAA här!!" men sen var jag inte så rädd, när jag väl fått ur mig lite skrik. fast jag ville inte plocka mer just där..

aftonen var lyckad. krocket, prat, saftkalas i färgglada plastmuggar, vänner och bagageluckeåkning. e och jag kände oss mer som lille e's vänner än de stora flickor vi egentligen är.. roligt var det hursomhellst!

tillbaka. (i olika bemärkelser)

kramar, kakor, spel, kaffe, skratt, internskämt, mer skratt, mer kaffe, mer spel. hemhemma

e berättade att hans väns familj varit med om en bilolycka. de hade krockat med en älg. alla mår nu bra och det enda som hänt var att de som satt fram hade fått glassplitter i ögonen. men, mannen som stannat vid olycksplatsen och ringt s.o.s hade en ögonskölj i bilen. så de kunde få ut glassplittret utan att ögonen skadades. helt otroligt och lite för bra för att bara vara tur, slump eller ödet. känns mer planerat än så. jag såg nyss bilder på hur bilen ser ut nu, efter olyckan och att de inte fick mer skador än glassplitter på sig är faktiskt konstigt.. det handlar om centimeter mellan liv och död. otäckt!

dagens visa <--- av Govenor Andy

SEMESTER!!!

wiihoo! nu är den här! ledigheten! :D är glad som ett barn på skolavslutningen och ska nu packa inför de fyra veckornas ledighet!

sooommar! <---- kolla in det och känn den skräckblandade förtjusningen fylla dig! (mest skräck)


min hand är bättre nu, gör knappt ont!

operation "sticka i hand"

ganska exakt såhär såg det ut igår då min sticka/speta/träflisa skulle ut ut handen. bara det att den satt under lillfingret men i samma höjd som på bilden.

hur-som-helst. jag hade fått in denna flisan i handen (i lördags) och försöke sen med olika knep, så som pincetter, naglar och nålar att få ut denna styggelse. men det gick bara inte. efter det att mina gäster, som var här över helgen, åkt hem med tågen ca 17.00 (söndag) så åkte jag till akuten. väl där fick vi vänta en timma på att komma fram till kassan där jag berättade varför jag var där. (kändes aningen fånigt...) sen fick vi vänta ca en timma till. då kom en sköterska och bad mig gå in i ett av rummen på kirurgavdelingen. där inne började hon att plocka fram skallpel, saxar, kompresser, plasthandskar och BEDÖVNINGSSPRUTA! (hjälp) sen försvann hon ut genom dörren utan att ha sagt istorstett något. *knackknack* in kommer läkaren. LÅNG, smal, brunbränd och heter (såklart) Göran och är 55+. han sätter sig ner och kollar på min hand, huuummar och tar upp sprutan från det lilla bordet där alla verktyg ligger. "tror det är bäst att bedöva, för jag lär behöva rota ganska mycket här. eller är du smärttålig?" säger Göran. "eeh, nej jag är väldigt smärtkänslig.. så bedöva du.. ehm... hur ont gör det att bedöva då?" säger jag (som nu inte alls tycker att det är lika spännande med sjukhus som jag brukar..) "det är ju väldigt individuellt, men det gör inte speciellt ont." säger Göran med sin lugnande läkar-röst. (vilket det inte gjorde heller). efter några minuters väntan på att bedövningen skulle ta så började den lilla operationen. då var det ganska spännande. men jag ville ändå inte kolla efter ett tag. blev alldelse snurrig och när sjuksköterskan frågade hur det var så sa jag ju såklart att jag var yr. då blev det som i värsta "city-akuten" eller något och de sa till mig att lägga mig ner snabbt och sen upp med benen och sänka huvudet och allt. DET var spännande, här får man en liten speta i handen och så hamnar man mitt något så serie-aktigt! SÅ yr var jag ju vissrligen inte.. men jag låssades lite så kunde de gott tycka lite extra synd om mig där jag låg och hade värsta korvfingrarna pga bedövning OCH hade en blodig hand med speta i. stackars, stackars mig. sen när Göran rotat ca 10 min så säger han "nu troor jag att jag fått ut hela, och jag vågar inte gå längre ner, för det är ett djupt sår nu..." så då fick jag mitt lilla sår tvättat och fick kompress och penicilin så det inte skulle bli infekterat. sen hände inte mycket mer.. men spännande var det!

detta var alltså den sanna berättelsen om min vistelse under operationskniven för första gången! (och enda hoppas jag)

reklampaus

<---- hittade detta fina reskit på apoteket när jag köpte plåster till mina sommarfötter, (läs: fötter med skoskav av flipflopps) och SB12 med vattenmelonssmak! 2 för priset av 1. jag är är nöjd! speciellt eftersom melonsmaken på SB12 är mycket godare än den vanliga..

(OBS! reklamen är inte finansierad av något företag utan taget ur egen ficka)

men sånt händer inte!!

ibland händer saker man inte förstår. man blir så paff och häpen och fattar verkligen inte storheten i det hela. idag hände en sådan sak. som den morderna kvinna jag är så kollade jag självklart min facebook och får där se att en vän skrivit följande till en annan vän "vila i frid". men kul? tänkte jag. så där skriver man inte!! det är inget att skämta om! klickade in på vännen som fått hälsningen till sig och ser där en hel MASSA små hälsningar av liknande slag. "kommer aldrig glömma dig, hoppas du har det bra där du är nu, tänker på dig, du är älskad, nu och för alltid......" blev rädd, ledsen, upprörd och förvånad. har inte förstått än och jag vet inte hur det gick till eller ens riktigt när det hela hände. har inte träffat vännen på något år och vi har ingen kontakt. men det känns ändå. att hon som var så glad och sprudlande inte finns mer. KONSTIGT! det kryper i hela kroppen på mig när jag tänker på hur sårbart livet är. det kan raseras på så kort tid.. nu är jag tom och vet inte riktigt vad jag ska göra. kanske borde sova lite? klockan är ändå ganska mycket..

(här kommer en fin sång. lyssna på den på länken därnere!)

Take this sinking boat and point it home.
We've still got time.
Raise your hopeful voice, you have a choice.
You'll make it now!
- Glen Hansard-
(nej jag har inte sett filmen once. men jag vill.)