sara goes arbetslös (dag 1)

precis detta hände mig idag. att jag åt ett klistermärke. fast på ett päron. som jag hade skivat i skivor. ganska klantigt att äta upp det då... upptäckte när jag tog en päronskiva att det var en liten bit klisterlapp där. då tog jag bort den och tänkte "puuh, va bra att ja såg den innan ja började äta, för det är ju så äckligt att få skräp i munnen". sen tog jag bort lite klistermärke från en annan skiva o sen letad jag o letade efter den tredje o ev fjärde bitarna. men neheeedå. ingenstans så. jag har alltså ätit klistermärke. mums mums! och återigen tänker jag tanken "VARFÖR dessa klistermärken på frukterna?!" (har någon ett bra svar så leverera gärna det omgående)

dagens visa: 2006 - Hello Saferide (gått på repeat i stortsett sen jag vaknade) dagens impuls: köp av tågbiljett till göteborg på onsdag. dagens rätt: frukt! frukt! frukt! (alla former, alla storlekar, alla smaker). dagens fulaste låttitel: My life would suck without you - Kelly Clarkson (dålig låt också förresten). dagens väckarklocka: monccan från götet ringde, "trevlig" som vanligt och berättade att allt var klart. (okej. kändes ju bra och roligt. men det känns inte så kul att veta att hon inte ÄR sådär trevlig som hon är i telefon..) dagens syssla: allmänt tråk, pyssel o fix. inget nödvändigt egentligen. dagens upptäckt: att jag äger verktyg. (skruvmejslar och dylikt. bra att ha!) dagens tråkigaste: idéfattigdom.

snillen spekulerar

"OJ snacka vadmuskler!" jag knuffar frida i sidan och armbågen o nickar mot några orienterare som kliver med sina älgaben framför oss. "vadå?" hon ser undrande på mig samtidigt som hon tar ut några hårstrån ur munnen "blääh, ja ogillar väldigt starkt att ha hår i munnen" fnyser hon och fortsätter "vadmuskler? vem?" "Orienterarna! han, men shorts.." jag nickar mot killen som går i mitten av de tre orienterarna framför oss. "OJ! ser helt stenhårda ut!" vi stirrar på vaderna framför oss när vi går uppför trappan till matsalen.
"hmm.. frida? varför har orienterarna så små rumpor för? är det för att de springer hela tiden?" "aah, det borde vara så.. hum.. undra om de är hårda...?" "va? va sa du?" jag är helt inne på skolmaten och kikar på de rå-rivna morötterna med blandade kännslor. "men, rumporna? kan.. inte du känna...?" "jovisst! vad ska jag säga? ursäkta kan ja få klämma lite på din rumpa för vi gör en undersökning om orienterares hårda rumpor?" "iiiihihihihih" frida kniper ihop ögonen o skrattar.

en mattant kommer med en hög tallrikar och en av orienterarna backar på mig lite. "var den hård?!" frida viskar flinande och nyfiket i mitt öra och tittar sen på mig, väldigt förväntansfull. "VA?!" "hans rumpa! var den hård?!" "men skärp dig frida! jag backade ju in i dig för att han inte skulle behöva backa in i mig så mycket" "jaha.... (tyst paus) ...var min hård?! "ööh, va?" "ja, min rumpa?" "DIN rumpa sitter på andra sidan av din kropp, kan ju inte ha känt det nu, men javisst, klart att den är!" vi skrattar alldeles för högt för vad som är socialt tillåtet i en matsalskö och lassar sen upp morötter på varandras tallrikar. fast att vi vet att frida kommer gnälla att de fastnar o rälsen o att jag kommer gnälla o säga att hela morötter är mycket godare.



(gällande titeln på detta inlägg så finns det en alternativ titel:
"Året var 2005 när vi gick i ettan på gymnasiet")

ett knippe kärlek!

i skydd av filtar och kuddar satt vi i soffan och pratade som bara nära vänner kan. om allt och inget och mycket direkt ur hjärtat. mycket flum (tex. *doohDOOH*) och en hel del allvar! ibland, även att vi pratar om allt, behövde en del ta skydd under en filt för att "klara av" att prata. fnissfniss och babbelbabbel. oerhört tjejiga och glada, men ändå spända för framtiden all tre. "hur ska det bli när...." var en fråga som ställdes mer än en gång under kvällen. men vi kom nog aldrig fram till ett bättre svar än "jaaadu... jag vet inte.." eller "...det blir ju bra..."

sen mitt i allt kom ju självklart föräldrar och stor lillebror hem och vi fick börja använda "kordord" när vi pratade. något F o jag är vana vid. (och H klarade av det bra tycker jag!) det enda kordord vi egentligen använde var "vederbörande" och det räckte. detta myntades efter att jag kom på att föräldrar har en förmåga att vara öron på ben som går runt och lyssnar en trappa upp. (fast de "veeeeerkligen inte gör det" om man skulle fråga dem/en av dem.) men ja tror de fattade lite ändå. inte vem de handlade om. men själva grejen. ATT det handlade om något/någon/några. och det gör ju ofta saker man pratar om. handlar om något/någon/några alltså...

"du säger du är stark. att du varit igenom dethär förut. du kommer fortsätta, finns inte mycket mer att säga nu. vi två hör hemma i ett rum med inga andra.... och något säger mig att du kommer bli borta en lång lång tid!
- Håkan Hellström-

"I am the ONE and OOONLYYY""

hoppa, skriksjunga, dansa, städa och SKRATTA åt roliga saker ja hittar i mina gömmor. (tex. brev, kort från lågstadiet, citat i matteböcker från gymnasiet..)

galet tokig dag! FULL med energi och mår så bra! iiiiiiiih! *hopphoppskuttskutt*

bitter verklighet.

Sympati är en känslomässig samhörighet med en annan person. Ofta innebär det att en person upplever ledsamhet, inte på grund av egen bedrövelse utan för att någon annan person som denne är välvilligt inställd till är ledsen
- Wikipedia -

jag är sån. oerhört sympatisk. fick sluta skriva ett arbete om ungdomskriminalitet en stund för när jag kom till "eventuella orsaker"så blev ja så arg och ledsen eftersom både barnmisshandel och incest dök upp som exempel på orsaker till varför endel hamnar i kriminalitet. och istället för att skriva så började jag fundera ut hur man skulle kunna hjälpa alla barn som har det så.
och efter en liten "varför-är världen-så-hemsk-och-orättvis-gråtstund" så slutade jag vara arg.
och som någon gammal och vis människa sa "svårt att rädda världen. men lite i taget så.." och det är ju faktiskt så. jag kan inte rädda världen hur mycket jag än vill.

livet leker!

dagen idag:

sov morgon, god frukost, få skjuts in till skolan, lämna in en hel hög med färdiga arbeten o få reda på att jag bara hade EN sak kvar istället för 3 som jag trodde! (GUTTANS) sen träffa Vanessa och tjôta en massa om allt och inget! (o nu när hon kommer hem till eksjö så flyr alla fältet. inte för att folk vill slippa Vanessa utan för att alla börjar få jobb härochvar och flyttar iväg.. surt!)

vi hann med en sväng till gymnasiet där vi träffade den bästa läraren någonsin! C är verkligen helt underbar! så vi "skvallrade" lite med henne och M en stund. -trevligt!

en rolig sak var också att vi träffade "mannen" som myntade uttrycket " SAAAARAAAAAAAAAH"

där snackar vi social människa. hej vad han kan prata!

efter en sväng på nya apoteket tigern (come to eksjö we got lions. och nu även en tiger! tänka sig. både lejonet och tigern... mycket apotek åt folket! -TVÅ apotek åt folket. hurra hurra...)

ja, till saken. på apoteket upptäcktes det att det finns ANNAT "mun-flour-skölj" än det äckliga jag haft. så jag bytte minsann! (lugn bara lung ellen, det är lika mycket fluor i detta, så min tandläkare blir nog inte så värst arg på mig.)

sen var det dags att åka hemåt igen.

en bra dag!

lite mer konkret?

"åååhmen, här ligger jag o ler som en annan groda"
"men, grodor är vi ju allihopa"
-Sara och Frida-

(idiotförklaring: "att le som en groda" = att le så mycket att mungiporna nästan är uppe vid öronsnibbarna. -med stängd mun).

If you knew my story word for word.
Had all of my history.
Would you go along with someone like me?
-peter bjorn and john-

säger det igen. "vart tjyven ska detta barka hän?"

*ler som en groda* (käranån)