morgonen grydde, en rosa-orange-sprakande morgon, med klarblå himmel o iskristaller överallt. vackert! jag lämnade mitt varma sov-bo och begav mig ut i livet.
ut i det kalla och nya. träffade nya och gammla människor. hälsade. var artig. var sara.
väl framme vid dagens mål upptäckte jag att jag var en vecka förtidig. jaha? o nu då?
jag begav mig hemmåt igen. hade tänkt gå en liten bit.
men jag gick hela vägen. över 20 000 steg. solen var mitt enda sällskap och så kossorna i torsjö. men sen var jag själv. ganska skönt. trött och kall, men glad och lycklig kom jag hem och förvånade mor. men vadå? det var ju en vacker dag!
samma sara. bara med "lite skrot i näsan".