Ny vecka

Igår gick vi in i en ny vecka, nämligen vecka 24 i graviditeten. Sen är det en ny vecka idag med, för att det är måndag. (Hehe). Jag har mått så bra i helgen! Varit pigg, nästan inte haft ont och till och med orkar vara social! Igår hade jag inte ont i magen på hela dagen och var så glad när vi gick och la oss på kvällen. Vaknade dock i natt kl. 02.00 och mådde så illa och hade ont i hela magen. Mår fortfarande konstigt men smärtan kommer och går mer än att vara ihållande, så det känns ändå rätt skönt!  

Dagens projekt är att komma lite längre på filten jag virkar. Började med den 2009-2010, när jag bodde i Bergsjön, och nu börjar det bli dags att få den klar!

En torsdag i gnällets tecken.

Har varit en lång höst och vintern i år. Började med att jag fick en låsning i bröstryggen/skuldran i september. Troligtvis pga flera olika muskelgrupper i ben/bäcken och rygg som inte "sammarbetade"... Blev sjukskrivning i olika procentgrader under hösten, fick göra sjukgymnastik, kiropraktorbesök och hade läkarbesök i långa rader. I slutet av december var ryggen nästan helt smärtfri. Men ungefär samtidigt fick jag en ny ryggsmärta fast i ländryggen/svanken. Det blev inte bättre och i början av januari, när jag äntligen gick tillbaka 100% till jobbet, så köpte jag ett stödbälte som lindrade ländryggsmärtorna. Åh vad det var skönt att äntligen må bra.

Efter två veckor med heltid på jobbet, lite ont i ländryggen men annars bra så kom bakslaget. Sammandragningar av livmodern som gjorde ont. Fick inte bara en rund "liten" mage som blev stel utan den gjorde så ont. Blev kallsvettig, illamående och fick ett obehag i hela kroppen. Ringde barnmorska för att kolla vad jag borde göra. Så efter jobbet åkte jag hem och vilade som barnmorskan sagt. Men det gick inte över så vi fick åka upp till förlossningen, (eftersom det var helg) och träffa henne och en läkare. Väl där lugnade det onda ner sig och läkaren ordinerade sängläge och vila i en vecka. Så förra veckan låg jag i sängen eller i soffan. Virkade, läste, slötittade serier, hade allmänt trist, ont och försökte att inte vara orolig.

I tisdags hade jag läkartid igen och som tur var hade inte alla dessa sammandragningar haft någon allvarlig påverkan på livmodertappen. Alltså bebisen vill inte komma ut än, vilket är bra, tycker den ska stanna där i typ 17 veckor, utan det handlar om att livmodern övar sig lite onödigt mycket. För sammandragningar ska inte göra ont. Doktorn visste inte varför det gör ont på mig, kan vara att livmodern växer väldigt snabbt men hursomhelst visste hon inte helt hundra. Är sjukskriven nu, igen, i två veckor, men får i alla fall ta promenader så mycket det går och behöver inte ligga ner hela tiden. Idag har varit en ganska bra dag. Hade mest ont på förmiddagen och kunde gå en promenad i solen vid lunchtid. Det var verkligen jätteskönt!

Sådär, nu har jag fått ut mig lite och allt känns lite bättre trots allt. Och nu när jag skrivit här har "Grynet" som vi kallar lill* bebisen i magen, sparkat ett par gånger så allt verkar ju lugnt därinne för tillfället. Känns lugnande och bra att veta att allt är bra där inne, då är det lättare att orka med att ha ont här och var!

Önsketänkande

Har förflyttat mig en månad framåt i tanken. Om en månad är det Luciadagen och om en månad har jag (pepparpeppar) arbetat 100% i 10 dagar. Om en månad är det 11 dagar kvar till Julafton. Om en månad är det snö och glitter och alt är fantastiskt! Eftersom jag är en månad för långt fram i tanken så bakar jag idag Lussekatter och saffrans-vanilj-bullar. Brukar vara väldigt principfast med traditioner och att lussekatter och andra saffransbröd "bör" inte bakas innan 1a advent. Men denna höst har inte varit som den brukar, så jag gör inte som jag brukar. Perfekt med en aktivitet där det är start och stopp.

Start - baka. 

Stopp - vila och sjukgympa med stretch medans degen jäser.

Start - baka ut bullar.

Stopp - vila och styrketräning medan bullarna jäser.

Start - grädda i ugnen.

Stopp - ÄT!

Som nästan alltid när jag bakar så tar jag ett recept och modifierar det efter tycke och smak. Att bakning är kemi struntar jag i. Brukar bli bra ändå.

Årets recept är taget från ICA. Men min variant hittar ni här nedan. Detta recept blir ca 30 bullar eller som jag, 15 stora lussekatter och typ 30 små vaniljbullar.

- 50g jäst

- 3 påsar saffran 

- 175gram smör

- 2,5 dl socker

- 5 dl mjölk

- 250g kesella 10%

- 1/2 tsk salt

- 1 ägg

- 16 dl vetemjöl

Fyllning till 1/2 sats bulldeg om en vill göra vanilj-saffransbullar.

- 100g-125g smör

- 2-3msk vaniljsocker

Till pensling

- ägg, uppvispat

- russin

- pärlsocker

Gör såhär:

Smula ner jästen i en bunke. Smält smöret. Stöt saffran och lite socker i en mortel och rör sedan ner saffranet i det smälta smöret. Häll i mjölken och värm till ca 37grader. Rör ut jästen i lite av degspadet. Häll sedan i resten av vätskan, socker, kvarg, salt och ägg. Häll sedan vetemjölet och arbeta degen i 5-10 minuter. Jag körde 5 minuter med degkrokar. Blev kanon. Degen blir rätt lös och kladdig men under tiden att den jäser så sväller mjölet så häll inte i för mycket mjöl för då blir det torra hårda bullar. Låt sen degen jäsa i 40 minuter under bakduk.

Häll sen upp degen och dela i två delar (om en vill göra både lussekatter och vanilj-saffransbullar).

Dela 1/2 degen i 15 små delar och rulla till lussekatter. Kavla den andra delen av degen och smöra på smör och strö över vaniljsocker. Vik ihop och dela i 1cm tjocka skivor och gör snurr-bullar av. Lägg bullarna på plåtar med bakplåtspapper och låt jäsa i 40minuter under bakduk. Sätt ugnen på 225grader under tiden. 

Pensla sedan bullarna med ägg och tryck i russin i lussekatterna och strö pärlsocker på vanilj-saffransbullarna. Gräddas mitt i ugnen ca 8-10 minuter. Håll koll på de små bullarna. Låt svalna och vräk sen i dig en 3-5 stycken. Var glad, få ont i magen och skyll dig själv. :)

Syster duktig

Över en månad av ryggsmärta ligger bakom och jag önskar att den ger sig snart. För en månad sen fick jag veta att jag fått en "låsning i bröstryggen". Dvs att musklerna vid/kring min högra skuldra hade låst sig och det mina vänner, gör ont. Inte nog med att det gör ont där så har stelheten i ryggen gjort att jag blivit sned och fått ont på andra ställen. Det tog nästan en vecka från att jag började ha ont till att jag faktiskt gick till doktor och sjukgymnast. Tänkte hela tiden att det skulle gå över snabbt och smidigt. Jag har ju inte tid att ha ont i ryggen och begränsa mig. Men nu såhär i efterhand så skulle jag självklart lyssnat på min kropp och tagit mig till min doktor och sjukgymnast tidigare.

Varit sjukskriven 50% i 2 veckor och gått halvdagar på jobbet. ca 4h då jag inte får lyfta eller flytta tungt. Vilket innebär att jag inte kunnat göra omvårdnad och vara med i patientarbetet som vanligt. Har fixat och trixat med annat, hjälpt mina kollegor att byta nålar, pyssla med läkemedel, bre smörgåsar, städa, svara i telefon och annat sånt som också behövs göras. Men åh vad jag saknar helheten. Saknar att få följa en patientgrupp och få komma dem nära. Kunna göra skillnad i en akut situation eller bara kunna småprata om ditt och datt med patienterna för att en känner dem efter ett par dagars vårdtid. Men nu är jag överallt och gör punktinsatser hos alla patienter. Välbehövligt det med men inte alls samma sak.

I fredags gick min 2v 50% sjukskrivning ut och i lördags började jag på 100% igen. Hurra! Men oj, jag ropade hej tusen gånger om innan jag kommit över den där dumma bäcken. Redan när jag kom till jobbet så kände jag att jag inte var bra i ryggen, men syster Duktig jobbar på och är glad för att få vara på jobbet. En lång dag med högt tempo och utan paus slutade i att jag under eftermiddagen fick bita ihop ordentligt för att inte börja gråta inne hos någon av patienterna. Trött, smärtpåverkad och ledsen. 26 år och klarar inte av att jobba, sånt nederlag. Vansinnigt psykiskt påfrestande att inte klara av vad en vill och/eller brukar kunna. Efter ett tredje besök hos både doktor och sjukgymnast på en månad (har nog snart frikort, käranån), så har jag fått nya träningsövningar och nu vill jag bara bli bra. Snabbt. Men det kommer nog inte gå så snabbt och smidigt som jag tänkt mig. Måste verkligen stoppa mig själv från att göra olika saker som går på rutin, både på jobbet och hemma. En sak i taget och ordentligt med träning i kombination med vila. Inte bara träning och inte bara vila. Balans. En ordentlig utmaning men det blir bra tillslut, det vet jag.

96 dagar.

Idag har jag en ledig dag, min lördag kan man säga efter min jobbhelg. Förra helgen var vi i Mjölby och hälsade på T och M i deras fina lägenhet. Helt fantastiskt läge precis vid en å, härligt. Sen sprang T och jag ett lopp som heter The Colour Run. Ett 5km lopp där vi fick färg kastad på oss vid varje km! Jätteroligt! Synd bara att så många gick (i vägen) så jag inte kunde jogga så fort jag ville. Menmen, det var roligt ändå och fantastiskt roligt att träffa vänner man tyvärr ser alldeles för sällan. När vi var på väg hem från Mjölby svängde vi förbi kullen och hälsade på familjens nyaste tillskott, min brorson mini M. Supersöt liten pluttunge som sov så gott hos mig, tills han blev hungrig. Helt galet att jag kan titulera mig både moster och faster! En sån lycka! Nästa vecka ska jag och M passa lille O. Är så nervös för nu sätts minsann jag som moster på prov. Men ska bli sååå roligt! Vi har övat genom att vinka på Skype så han ska känna igen oss. Vet inte om det spelar så stor roll men roligt att vinka iallafall!

Idag är det förövrigt 96 dagar kvar tills vi gifter oss. Ser verkligen fram emot det så mycket. Känns fortfarande lite läskigt. Inte för själva vigseln eller att vi två blir gifta, utan mer att jag kan inte kontrollera hur dagen blir. Hur vädret blir, om jag kommer böla sönder hela vigseln, eller om någon inte gillar maten på festen. Sånt kan jag inte lösa för jag har ingen kontroll över vädret, jag kommer att böla på vigseln, frågan är bara hur mycket, och jag är ingen kock så jag kan inte påverka maten eller någons smaklökar heller. Kommer bli en bra dag hursomhelst men förväntningarna är ju höga.

Känns konstigt att det är vår tur att vara själva bröllopsparet nu. Satt och skrev lite till bröllopet och det var en märklig känsla att skriva "bruden" och "brudgummen" och veta att det handlade om oss. Stort och roligt! M övar lite här hemma och provar hur det är att säga fru och frugan och så. Känner mig galet gammal när han säger det så men samtidigt så glad. Jag får bli HAN fru! Hurra!

När dygnet vänder.

Vaknade 03.23. Pigg som en mört. Är nu dödligt trött men kan inte sova. Nackdelen med att jobba natt - vända fram och tillbaka på dygnet. Men jag gillar det. Nattjobbet alltså. Helt annat tempo, både när det är lugnt men även när det är akut. Vi blir inte fler personal bara för att patienterna blir knalldålig. Snabba beslut och ett högt tempo. Spännande, lite läskigt och väääldigt lärorikt! Man växer flera cm bara av att tänka på det! Känner mig redo att jobba "bara" i natt 3 månader nu. Eller ja, från slutet av februari till slutet av maj blir det så inte riktigt än. Men snart så! Hoppas bara att jag ska komma tillbaka i mitt vanliga natt-sovmönster. Brukar ha så lätt att sova trots att jag vänder dygnet. Men nu i natt var allt bara varmt och klaustrofobiskt under täcket. Urk. Så nu sitter jag i mörkret i vardagsrummet och försöker komma ner i varv. Tusen tankar som far runt.

Mycket tankar snurrar kring Augusti. Det är dags för oss att på riktigt visa varandra och andra vår kärlek och ta och gifta oss. Ska bli så roligt! Läskigt det med, precis som nattjobb, men precis som nattjobb roligt! Haha! Fast på heelt andra sätt.

Har fått frågan om hur mycket vi har bestämt än så måånga gånger under senaste månaden. Och det är nog det som skrämmer mig. Vi har inte bestämt knappt någonting. Dag, tid, värdparen, brudtärnor och bestman, kyrka och festlokal är bestämt. Men inget annat. Är ju 7 månader kvar så ingen fara säger M. Själv säger jag: "det är ju BARA 7 månader kvar". Hursomhelst så gör vi detta för oss och inte för någon annan. Det är vi som ska gifta oss. Om det inte blir som någon annan vill ha det så bryr jag mig inte. Det ska bli som jag, eller jag menar vi, vill ha det! ;) Och vi vill ha en rolig och ganska ledig dag. Inte för stramt eller uppstyrt. Men lite ramar vill vi ändå ha. Och just nu är ramarna ganska o-ihop-spikade... :P Men det är roligt att planera, fundera och inspireras så jag drar gärna ut på planeringen ett bra tag till! :)

Nu ska jag försöka sova lite. Hoppas på att det blir en forsatt oklaustrofobis natt nu!

Höst

Nu har jag varit 25 i över en vecka. Har haft lite åldersnoja då jag som barn bestämde mig för att minsann inte vara "gammal" när jag fick barn. 25 år satte jag som en ålder som var gammal för då fick min mamma sitt äldsta barn. Det fick bli maxåldern för att få barn tyckte jag. Nu funkar inte livet som barn tror, dels ska man hitta någon att vilja ha barn tillsammans med, det har jag visserligen gjort men fler saker ska stämma med arbete, boende och så vidare. Sen har jag ingen aning om jag ens kan få barn så det återstår att se. Men lugn alla, vi planerar inte att försöka få barn, försöker bara beskriva hur ofantligt gammal jag känner mig utifrån hur jag såg åldern 25 år som barn. Lastgammalt. Hu! Men i nuläget känner mig ändå inte så gammal utifrån den jag är nu, åldersnojan har lagt sig. Men som barn var 25 år gammalt. Haha!

Firade födelsedagen med familjen i småland (- Edi och Lio som var hemma och var sjuka :'( himla tråkigt). Massa god mat som mamma lagat och tårta som mormor fixat. Lilla O var med och firade också och var så duktig och satt hos moster Ninni och tittade på under paketöppning. En minnesbild jag kommer ha med mig! Fick så fina saker av familj och vänner! Tacktacktack igen! Blev så rörd och glad, speciellt när jag fick kort på posten med paket i! Jätteöverraskad och glad! :D

Senaste veckan har varit grå i Halmstad. Som ett lock över staden. Men igår fick vi lite sol och försökte tänka optimistiskt att det skulle bli sol idag med. Men icke. Gråare än gråast. Nu är det mörkt ute, som skymning fast det är mitt på dagen. Känns skönt med höst, allt går i ett lugnare tempo och det finns mer tid till att bara vara på ett annat sätt. Men vad trött man blir av mörkret. Glömmer att man kan bli såhär trött av att det bara är mörkt. I med d-vitamin för att pigga upp och ut och röra på sig för att inte säcka ihop!

Nu dags för att hänga upp lite tvätt sen jobb. 3 kvällar i rad nu. y.a.y. Lagom roligt schema just nu! Men det blir bättre! :)

Kram